Hjulskifte

Norska författaren Vigdis Hjort var en ny trevlig bekantskap för mig. Kortfattad beskrivning av handlingen i Hjulskifte: medelålders professor i Oslo möter kärleken i en bilförsäljare från Skien.

Ju längre jag läste, desto mer tyckte jag att Hjorth lyckas sätta fingret rakt på viktiga frågor i vår tillvaro. Hon gör det på ett personligt sätt som jag gillar och snart glömmer jag att sura på Louise, för att hon är tråkig och rigid.

Louise är analytisk, bildad och framgångsrik, men också uttråkad och olycklig. Hon ser en cynisk kulturvärld omkring sig som har förlorat intresset för kulturen och mest tycks bestå av karriärtörstande kolleger i jakt på status. Själv har Louise ledsnat på boken hon ska skriva innan hon ens har börjat. Hon är less på sitt förhållande med en man, ja till och med på sina (vuxna) barn.

Truls har aldrig läst en bok och skiter i teorier, men han kan fixa hennes bil när den krånglar. De båda lever vitt skilda liv och det är minst sagt oväntat att deras första möte ska sluta med att Louise sover över i Truls husvagn. Att relationen ska få någon fortsättning alls är orealistiskt, anser Louise.

Som akademiker har Louise lärt sig att kritisera och ifrågasätta. Det är en förmåga hon dessvärre tillämpar på synen på sitt eget liv också. När Truls tycker att man ska låta bli att komplicera saker och ting i onödan är Louise full av invändningar: hur hade världen sett ut, om inte människor i alla tider sökt ny kunskap, tänkt ut svar på frågor och utvecklat tekniska innovationer? Är det inte gott i sig, att sträva efter kunskap?

Frågorna som ställs i romanen är stora och rätt tunga. Det handlar bland annat om könsroller, klasskillnader och tolkningsföreträde. Inte minst handlar det om våra fördomar mot dem som har andra erfarenheter och sätt att leva sina liv på än vi själva.

Finns inläst som talbok.