17 februari 2012

Igelkottens elegans

Bästsäljaren Igelkottens elegans av franska författaren Muriel Barbery blev väldigt omtalad och populär även här, när den översatts till svenska för några år sedan. Eftersom jag kan bli lite barnsligt motvalls när enskilda böcker får väldigt stor medial uppmärksamhet så läste jag den först nyligen. Men jag gillade den. Störst intryck gjorde den strävhåriga portvakten Madame Renée. Hon ikläder sig rollen som grinig portvakt, medelålders, oansenlig, men allting är inte vad det synes vara... Bakom den tvära fasaden gömmer sig en nyfiken och bildningstörstande person, med överraskande stora kunskaper i filosofi, konst och litteratur.

Huset ligger i ett exklusivt område i Paris och ingen av lägenhetsinnehavarna anar att Madame Renée, i fråga om kunskaper, skulle utklassa vem som helst av dem. Omvärldens förväntningar på den som tagit jobbet som portvakt utesluter bildning, i alla fall i ett samhälle med så stor social skiktning som Paris. Och i fråga om utbildning är Madame Renée givetvis helt självlärd.

Parallellt med Renée får läsaren följa Paloma. En dyster och brådmogen tonåring i en av husets lägenheter. Precis som Renée har Paloma en rik inre värld som hon döljer, både för den egna familjen och resten av världen. Och ja, som ni förstår kommer Renées och Palomas vägar att sammanstråla. Och en mystisk japansk affärsman flyttar in i huset och får stor betydelse. Igelkottens elegans är en underhållande, filosofisk bok, med en lite oväntad händelseutveckling.

Igelkottens elegans finns både som talbok och som punktskriftsbok.

2 kommentarer:

  1. Jag tyckte väldigt mycket om boken! Såg filmen för ett tag sedan. En besvikelse tyvärr. :P

    SvaraRadera
  2. Själv har jag missat filmen. Kanske skulle jag också bli besviken om jag såg den.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.