Det stora huset av Nicole Krauss

Jag har tidigare skrivit om Man utan minne här i bloggen. Det stora huset från 2010 är Nicole Krauss senaste roman, vars inledning tar plats i New York i början av 1970-talet. Nadia är då i tjugofemårsåldern och när den livskrisande pojkvännen gör slut och flyttar tar han möblerna med sig. Nadia, som förtvivlat försöker hantera separationen, står i en mer eller mindre tom lägenhet. Av en gammal studiekamrat får hon tips om en bekant till honom, en chilensk diktare, som behöver deponera sina möbler under en vistelse i hemlandet. Efter ett möte med honom levereras möblerna till Nadia. Däribland ett gigantiskt skrivbord, som kommer att betyda mycket för henne genom åren. För diktaren kommer aldrig tillbaka och hämtar sina möbler. Men tjugofem år senare ringer telefonen och en ung kvinna som påstår sig vara hans dotter frågar efter skrivbordet. Det här den spännande upptakten till en allvarlig roman, som beskriver grundläggande mänskliga erfarenheter. Sorg, kärlek, förlust, längtan, försoning. I berättelsens mittpunkt finns erfarenheterna från förintelsen och dess efterverkningar.

Det stora huset består av flera parallellberättelser som vävs in i varandra. Allra starkast tyckte jag att Stå upp, berättelsen om Nadia, var, jag tyckte väldigt mycket om henne. Men även Sann godhet, med en fars ursinniga tal till sin vuxne son, berörde mig djupt. Jag ser fram emot att läsa mer av Nicole Krauss. Om du vill låna Det stora huset så finns den både som talbok och punktskriftsbok.

Låna Det stora huset