Alla namnen av José Saramago

Samma år som Saramago fick Nobelpriset (1998) gavs Alla namnen ut på svenska. Den handlar om en stillsam man med en hemlig hobby och passion, herr José. På ledig tid samlar han tidningsutklipp om berömda människor. Men som ofta är fallet med passioner växer anspråken med tiden och José längtar efter att göra samlingen komplett. Han behöver personuppgifter, sådant som tidningsläsarna inte får ta del av.

En lösning på problemet finns inom räckhåll. Herr José arbetar nämligen på stadens folkbokföringsregister. Trots att herr José egentligen är en rätt feg person börjar han återvända till arbetet nattetid. Eftersom han bor i en tjänstebostad i anslutning till sitt arbete är det bara några få steg att gå. Från hyllorna i det nattöde registret hämtar han hem registerkort som han kopierar för hand. En natt får han av misstag med sig kortet för en helt okänd människa, en kvinna. En ny besatthet får fäste i herr Josés huvud; att hitta just den kvinnan.

Jag uppfattar herr José som en människa med väldigt små anspråk på livet, som tyst har anpassat sig till den yttre världens krav och regler. Till slut kommer han till en punkt då vissa överträdelser mot reglerna blir nära nog oundvikliga. Hur oförnuftig hans plan än ter sig, blir hans längtan alltför stark att motstå. Det är en längtan efter kärlek, värdighet och mening.

Saramagos språk kan kännas snårigt med långa meningar, men ”Alla namnen” är en fantastisk berättelse som jag tror man kan läsa många gånger och ändå alltid upptäcka något nytt. "Alla namnen" finns inläst som talbok.