Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket av en och samma bok. Den sista tredjedelen läste jag på planet hem från Los Angeles och X-Games i somras. Folk måste trott att det var jag som var döende, men det var huvudpersonen Stens fru Carmen, som var dödligt sjuk i cancer. Låter det upplyftande? Att Sten sedan är notoriskt otrogen, super och knarkar och att dom har en liten treårig dotter tillsammans är ju ingredienser som gör att man kanske blir avskräckt att läsa boken, men jag var fast efter tre sidor. För detta var det mest nakna, mest ärliga och spännande jag läst. Välskrivet och lättläst på samma gång. Många av dom som jag tipsat om boken till återkommer och reflekterar ofta över Stens, eller rättare sagt Ray Kluuns, självbiografiska bok. Den väcker både medkänsla, skratt och gråt.
Det finns faktiskt en uppföljare också - med ännu mer sprit, knark och sex, Änklingen. Den läste jag av bara farten och gillade, men det är En sorts kärlek som är mästerverket.
GÄSTBLOGGARE: Niklas Hyland, journalist och TV-producent. Aktuell med programserien Dysselecksi - blind, blåst och bortgjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.