21 juli 2010

Bönbok för en vän av Joan Didion



Det här, gott folk, är sommaren då jag äntligen läste Joan Didion. Boken Ett år av magiskt tänkade fick stor uppmärksamhet när den publicerades för några år sedan och liksom många andra blev även jag nyfiken. Men sedan blev det aldrig av att jag läste något av henne, inte förrän nu vill säga.

Sanningen att säga är det mitt andra försök med Bönbok för en vän (1977), men jag minns inte varför jag gav upp den förra gången. Förmodligen hade det ingenting med själva boken att göra, för även då imponerades jag av Didions språk och berättarstil. Redan under den allra första sida slås jag av hur rapp och dramatisk den är. Didion vet sannerligen hur en slipsten ska dras!

Vännen i titeln anspelar på Charlotte Douglas och det är Grace som drar sig till minnes hur Charlotte dök upp som turist i Boca Grande, en liten korrupt diktaturstat i Centralamerika. Charlotte blev sedan kvar där fram till sin våldsamma död drygt ett år senare. I ett nära förflutet fanns hennes försvunna, terroristanklagade dotter och två äkta män. Charlotte är en mångsidig kvinna, en komplex natur av styrka och svaghet, ensamhet och exhibitionism, egensinnig vilja och leda, och hon fascinerar Grace, liksom alla andra hon möter.

Det jag gillar med Didion är hennes kyliga distans och att ingenting någonsin blir riktigt överskådligt och förklarat. Som läsare svävar man i en vag okunskap om skeendenas egentliga förlopp, inre orsak och verkan. Dessutom finns i den drastiska dialogen en humor som är helt underbar.

Bönbok för en vän finns som talbok. Fler talböcker av Joan Didion

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.