16 juli 2010

När träden avlövas ser man längre från vårt kök



Jag har haft turen att träffa Tomas Sjödin ett par gånger då jag jobbade på förlaget som gav ut flera av hans böcker. Första gången jag träffade honom slogs jag direkt av vilken varm människa han var. När vi sa hejdå lät han så uppriktig och ärlig, när han sa att det hade varit trevligt att träffas, att jag blev lite paff. Det brukar vara något man annars bara säger. Men han sa det som att han menade det.

Det är det som är så fint med Tomas Sjödin, att han känns så öppen och så nära, som om man känt varandra fastän man aldrig träffats förut. Hans bok När träden avlövas ser man längre från vårt kök har flera år på nacken nu. Det är en finstämd och känslosam bok om det allra mest sorgliga, men som märkligt nog är en glad och ljus bok. Tomas berättar om livet med sin älskade hustru och deras tre pojkar, varav två svårt handikappade. Han berättar så det går rätt in i hjärtat. Det är inget lull-lull eller fluff, inga floskler, utan naket och ärligt. Vemodigt, men hoppfullt. Alla de tankar och känslor som snör åt, som måste plåga så. Att han vågar dela med sig av dem, det är så modigt.

En fantastiskt fin bok som väcker eftertanke, som får en att uppskatta de enkla små sakerna i ens närhet, som man kanske inte lägger märke till eller uppskattar tillräckligt, men som gör våra dagar och våra liv.


Tomas Sjödin är en mycket uppskattad föreläsare och har bl.a. varit sommarpratare i P1. Hans böcker finns därför som ljudböcker med honom själv som inläsare. Dessa rekommenderas också varmt.


Boken När träden avlövas..., som fortsättes av Den enklaste glädjen och Reservkraft, finns både som talbok och punktskriftsbok. Ta fram näsduken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.