Radhusdisco av Morgan Larsson

Mer 1980-talsnostalgi (se föregående inlägg) kommer här. Radhusdisco är en uppväxtskildring som är förlagd till Trollhättan, skriven av romandebuterande Morgan Larsson. Att växa upp i Trollhättan innebär kanske inte att alla vägar bär till Rom, många leder däremot till Saab. Olika falla ödets lotter, som det gamla ordspråket säger och detta är kanske också romanens kärnbudskap.

Boken är skriven i jagform och Morris uppväxt kan beskrivas som ganska vardaglig och vanlig. De olustiga elementen, som klasskamraten Fia som blir omhändertagen av socialen och den där grymma sociala rangordningen som verkar vara naturlag i alla skolor, berörs flyktigt. För Morris har det rätt okej och när han ser sig omkring inser han det själv också. Han kanske inte är en tjejmagnet, men han har i alla fall chans på tjejer. Han har både kompisar och föräldrar som tar ansvar, så det kunde med andra ord vara värre. Det är en lättläst, trevlig berättelse och jag gillar det, jag gillar tonen i den. Läsaren får följa Morris upp i tonåren och genom gymnasiet. Detta att växa upp innebär att man måste göra val, för efter studenten är ingenting givet - eller? Man är fri att ge sig ut i världen, men man kan också stanna kvar. För vissa är valet svårt, för andra faller det sig mer naturligt. En del upplever att de inte har något att välja på.

För oss som var var barn och tonåringar under 1980-talet erbjuds förstås en hel del igenkänning i form av barnprogram, musik och frisyrer. Mycket sympatiskt att romanen avslutas med en av mina absoluta favoritlåtar från decenniet (länk till videon)!

Radhusdisco kan uppskattas både av ungdomar och vuxna och finns att låna som talbok