Utrensning av Sofi Oksanen

Två kvinnor, en ung och en äldre, står i centrum för Sofie Oksanens dramatiska roman Utrensning. Zara är en rysk kvinna i tjugoårsåldern som sökte sin lycka i Tyskland, men istället föll offer för människohandel. Under en bilfärd lyckas hon fly och som av en händelse dyker hon på Aliides gård på den estländska landsbygden. Det är 1992 och Estland har nyligen återvunnit sin självständighet. Aliide är änka och gården hon bor på är hennes barndomshem. Trots sin misstro och rädsla för främlingar låter hon Zara stanna och ger henne det beskydd hon behöver när förföljarna knackar på dörren.

Inledningsvis tyckte jag att boken var lite trög och det tog några sidor innan jag kom in i berättelsen, men sedan dröjde det inte länge förrän jag var uppslukad. Tidsmässigt gör romanen hopp fram och åter mellan olika årtionden, från 1930-tal och fram till 1990-talet. Under 1930-talet upplever den unga flickan Aliide hur hon alltid står i skuggan av sin äldre syster och till råga på allt tvingas hon bevittna hur förälskelsen spirar mellan den man hon drömmer om och systern. Ingen anar då att familjens liv snart kommer att ödeläggas. Det är hemskt, grymt och i vissa passager rent ut sagt mardrömslikt. Men samtidigt spännande och väldigt, väldigt bra. Sofie Oksanen tilldelades också Nordiska rådets litteraturpris 2010 för denna roman.

Utrensning finns både som punktskriftsbok och talbok.