Konkurrens till döds

Namnet Houellebecq är ett långt namn med lite för många vokaler, så jag blir ofta lite osäker när jag ska referera till det. Men i övrigt är denne författare långt ifrån en blek figur som skulle vara lätt att glömma. Med romanen Plattform från 2001 väckte Michel Houellebecq debatt hemma i Frankrike och anklagades för att försvara sexturism. I Konkurrens till döds (2002) skildras en man i trettioårsåldern som arbetar som datatekniker, lever ensam och inrutat och är totalt uttråkad på sitt förkrympta liv. Men spänning är väl egentligen inte det han vill ha. När chefen vill skicka honom på en längre tjänsteresa genom Frankrike blir han minst sagt illa till mods, eftersom tjänsteresor är bland det värsta han vet. Tyvärr (konstaterar han) verkar det dumt att säga upp sig för den sakens skull, så motvilligt packar han sin väska och utför sitt uppdrag.

Det här är humor och satir i min smak! Om den sociala omgivningens normer och aldrig sinande krav och förväntningar i en tid av individualism och självförverkligande. Hur omöjligt det är att i varje ögonblick leva upp till dem och en vagt molande oro för eventuella konsekvenser. Det är faktiskt väldigt roligt på det där tragiska sättet.

”Problemet är att det inte räcker att leva enligt reglerna. Faktiskt lyckas du (ibland nätt och jämnt, verkligen nätt och jämnt, men i stort sett lyckas du) leva enligt reglerna. Dina deklarationer är fullständiga. Dina räkningar betalda i tid. Du går aldrig någonstans utan ID-kort (och den lilla specialfickan för kreditkortet…!).
Ändå har du inga vänner.”

Konkurrens till döds finns inläst som talbok. Du hittar den i TPB-katalogen.