
Parallellt med Paul Gauguin får man följa historien om mormodern Flora Tristán. Hon blev inte äldre än 41 och under sitt sista år i livet reste hon runt till olika städer i Frankrike och försökte väcka engagemang för kvinnors lika rättigheter och mänskligare levnads- och arbetsvillkor för arbetarna. Det hon såg på fabrikerna gjorde henne ännu mer motiverad att fortsätta sin kamp, även när hon mötte motstånd från många håll. Målet var var att få till en arbetarnas revolution som hon hoppades skulle bli början på ett bättre och mer jämlikt samhälle.
Flora framstår som en superstark kvinna och man imponeras av hennes mod och kraft, medan Paul är en självupptagen slashas som bryr sig om sig själv och sin konst. Mormor Flora hade med all säkerhet förfärats över dottersonens livsstil, men de möttes aldrig eftersom Flora gick bort så ung. Flora och Paul tycks oändligt olika, men det går att dra paralleller och skönja likheter. Båda är väldigt egensinniga och uppfylls av en så stark inre övertygelse att de överger äktenskap och barn för att skapa en värld som bättre rimmar med deras inre längtan. Även om äktenskapen i båda fallen var dåliga, i Floras fall en ren katastrof, så var det inget man gjorde lättvindigt under 1800-talet. Särskilt inte som kvinna. Genom Llosas återblickar växer förståelsen för hur de formades av livsmiljö och erfarenheter, kort sagt bakgrunden till deras vägval.
Paradiset finns om hörnet kan lånas som talbok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.