Älskade monster

Javier Tomeos roman ”Älskade monster ” är en liten pärla jag gärna rekommenderar som läsning under julhelgen. Med drygt hundra sidor är den tunn i omfång, men desto rikare till sitt innehåll.

Handlingen utspelas under en eftermiddag på en bank. Två främlingar har stämt möte och engagerar sig i ett långt och ganska intimt samtal med varandra. Inte påminner det så mycket om en anställningsintervju, men det är precis vad det är.

Berättarjaget Juan är en man på trettio år. Han bor med sin mor och lever ett stillsamt och isolerat liv. Han har aldrig haft ett arbete och det är mot sin mors vilja han söker tjänst som nattvakt på banken. Krugger är personalansvarig och tar emot i sitt kontorsrum.

Dialogen rymmer en absurd komik. Absurt blir det också när Krugger under samtalets gång gör hastiga bedömningar av vilken kvinna som ska anställas som direktörssekreterare. Bedömningen görs utifrån fotografier av kandidaterna och Krugger ber Juan om råd. När Juan vågar sig på en skämtsam kommentar om direktörens smak för kvinnor reagerar Krugger med förnärmelse.

Situationen för Juan är förstås känslig. Att träda ut i världen innebär till viss del att ifrågasätta sig själv och att spela roller. I samspelet med andra ska man bedöma vad som är uppdiktad fiktion, manipulation eller uppriktighet. Hur förhåller man sig till en främling, vars uppgift är att bedöma ens tillförlitlighet? Man tvingas noga göra en avvägning av varje replik. Av rädsla hamnar man i klichéer och säger sådant som ”där en dörr stängs öppnas en annan” och ”lidandet är den bästa vägen till inre förkovran”.

Männens mammor har stor betydelse i berättelsen. Den ene mannen lever mycket tätt inpå en dominerande och osjälvständig mor, den andre förlorade sin redan som barn. Mödrarna är frånvarande i rummet, men ständigt närvarande i samtalet.

Spännande läsning och God Jul!

Låna boken hos TPB