Nattåg till Lissabon

Jag vill haka på Lindas inlägg (om Walter Ljungquist) från förra veckan och tipsa om ännu en roman som inkluderar en tågresa, nämligen Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier (pseudonym för Peter Bieri). Jag snubblade över boken av en ren slump och föll direkt för den poetiska titeln. Och eftersom det är en underbar, filosofisk, vemodig och spännande roman vill jag sprida ryktet om den så mycket jag kan.

Merciers roman handlar om en medelålders, frånskild lärare i klassiska språk som lever ett stillsamt och inrutat liv i Bern. Han beskriver sig själv som en närsynt bokmal, som har ägnat sig åt att beundra skönheten i klassiska texter.

Varje morgon lämnar han hemmet vid exakt samma tidpunkt och promenerar en och samma väg till läroverket, där han med stor nit undervisar sina elever. Men en morgon inträffar en oväntad händelse med en portugisk kvinna, på vägen till skolan. Händelsen får honom ur balans. Upptäckten av en gammal bok i en bokhandel sätter ytterligare hans liv i gungning. Författaren är en portugisisk läkare vid namn Amadeu de Prado. Dennes bok gör ett starkt intryck på Gregorius. Plötsligt sitter han på tåget mot Lissabon.

Ramberättelsen är klassisk. En stillsam, plikttrogen människa grips av passion/drabbas av en omvälvande insikt och bryter strax därpå upp från det invanda, trygga, för att söka något nytt. Eller snarare, för att söka något förlorat i sig själv:

"Var det möjligt att det bästa sättet att få grepp om sig själv bestod i att lära känna och förstå en annan människa? Någon vars liv hade haft ett helt annat förlopp och en helt annan logik än det egna? Vad fanns det för överensstämmelse mellan nyfikenheten på ett annat liv och medvetenheten om att den egna tiden höll på att löpa ut?"

Det gror ett tvivel i Gregorius, kanske har han levt för mycket i böckernas värld. Då han beger sig till Portugal är det han söker det romantiska geniet; en rikt begåvad man som arbetat hårt för sin tro och sina medmänniskors väl, en man som gått sina egna vägar och blivit beundrad och upphöjd, kort sagt en legend.

En litterär följeslagare är Ferdinando Pessoa, denne ensamme och melankoliske poet från Lissabon, vars anteckningar publicerades postumt i Orons bok (också mycket läsvärd). En pessoansk stämning genomsyrar Nattåg till Lissabon, i synnerhet utdragen ur Prados bok.

Romanen kräver koncentration, så idealiska omständigheter är att läsa den regniga dagar, då ingenting annat pockar på ens uppmärksamhet eller tid. Jag lovar, man blir rikligt belönad! Nattåg till Lissabon är ett mästerstycke. När jag läste den uppfylldes jag av tankar och känslor som väckts till liv, tack vare denna välskrivna historia. Det är verkligen lycka!

Finns som talbok