Om skönhet av Zadie Smith

Zadie Smiths Vita tänder blev en internationell storsäljare när den kom ut 2001 och det är verkligen en imponerande (debut-)bok. Av hennes romaner är det ändå den tredje och senaste jag gillar bäst, Om skönhet. Kanske är den litterärt sett inte lika spännande, men den är väldigt underhållande och rolig.

Om kärlek utspelas i huvudsak på USA:s östkust, med några avstickare till Zadies hemtrakter i norra London. Familjen Belsey är en färgstark och spretig övre medelklassfamilj med tre tonårsbarn. Familjefadern Howard är professor i konstvetenskap vid stadens college, men kommer ursprungligen från ett arbetarklasshem i London.

Romanen inleds med ett mejl till Howard från sonen Jerome, som under en tid vistas och arbetar i London – dessvärre visar det sig att han fått anställning hos Howards gamle antagonist inom det vetenskapliga fältet, sir Monty Kipp. Jerome avslöjar dessutom de i allra högsta grad nedslående nyheterna att han förälskat sig i Kipps dotter. För Howard blir detta ett slag i ansiktet och han inser att han som pojkens far bör göra ett ingripande. Snart har han kastat sig iväg på ett plan, för att till varje pris försöka få sin son på bättre tankar.

Om skönhet är en drift med medelklassens goda smak och bildning. Zadie Smith har en fantastisk humor och en tonsäker blick för klass- och kulturdistinktioner. En av de mest gripande och tragikomiska scenerna är när Howard efter många år återvänder till sin åldrade fars hem i London, för att under det korta besöket hamna framför TV:n. Sorgligt och underbart roligt.

Jag älskar den här typen av klassiskt skrivna romaner med ett brett persongalleri och en allvetande författare som behandlar sina romankaraktärer ömsom kärleksfullt, ömsom hänsynslöst. Och när författaren dessutom gör sin närvaro påmind genom att skriva sådant som ”Nu måste vi hoppa nio månader framåt i handlingen och ta ett kliv över Atlanten igen” blir jag lycklig.

Om skönhet finns som talbok i TPB-katalogen

Vita tänder finns både som talbok och punktskriftsbok