En helvetes vinter av Daniel Woodrell

Ree Dolly är dotter till en knarklangande far och en mor som för länge sedan försvunnit in i sinnessjukdom och tillbringar sina dagar sittande i en stol. Ansvaret för de två bröderna vilar på sextonåriga Ree. En dag försvinner fadern, Jessup, och snart får Ree veta att han är kallad till rättegång. Om han inte dyker upp kommer de att förlora huset, som Jessup ställt som säkerhet för borgen. För att rädda huset, som trots att det är nedgånget och slitet ändå är deras enda trygghet, måste hon finna Jessup, död eller levande. Ree ger sig ut på en tröstlös jakt i sökandet efter sin far. Ingen vill hjälpa henne fast de flesta i trakten är släkt med varandra och bär samma efternamn.

En helvetes vinter av Daniel Woodrell utspelas i Ozarkbergen i USA. Den engelska titeln är Winters bone och det heter också filmen som nu går på biograferna. Den ödesmättade känsla som genomsyrar romanen återfinns också i filmen; livet är svart, skoningslöst och hårt. Samtidigt finns i berättelsen en sorts klarhet och styrka, något som nästan är vackert. Daniel Woodrells stil har kallats country noir och det är nog en passande beskrivning. För svart är det. Rees sökande på svaret vad som hänt Jessup ställer bara nya frågor. Hon blir brutalt misshandlad och det står klart att det finns de som vet men inte vill berätta. Hemma väntar de hungriga bröderna på mat och modern på att få sitt hår tvättat.

Kan man bli någon annan än den man tycks förutbestämd att bli? Är det möjligt att ändra sitt eget öde? Ree Dolly lever i så kallat laglöst land, i ett annat Amerika som styrs av andra lagar. Det svarta, det där som hela tiden vill dra henne neråt och få henne på fall möter hon med en imponerande styrka. Och som läsare fortsätter man att undra. Hur ska det gå? Är det möjligt för den som sitter fast att komma loss?

En helvetes vinter finns att låna som talbok