I långa loppet av Miika Nousiainen

Det unga löparlöftet Jarkko kommer inte hem från ungdomsmästerskapet i Sverige. Han försvinner någonstans i havet på vägen hem. Kvar är hans familj; pappa Martti, mamma Sirkka och systern Heidi. Nu krossas inte bara en familj utan också pappa Marttis drömmer om att åter få se Finland triumfera som en löparnation värd namnet.

För att få sin pappa glad igen ställer Heidi upp på att låta sig tränas av sin pappa. Ett beslut hon kommer att få ångra... För en tjej i tonåren, som pluggar, lyssnar på musik, festar och snackar om killar med sina vänner, blir det en inte alldeles positiv omställning att följa sin pappas träningsprogram till punkt och pricka, och låta det andra livet vara.

Martti är lätt besatt av finska löparstorheter och lever i en värld fylld av namn som Janne Holmén, Hannes Kolehmainen, Kaarlo Maaninka och Martti Vainio...och hans dröm är att Heidi ska bli lika stor som dem en dag.

Boken växlar perspektiv mellan Martti och Heidi, vilket gör berättelsen extra rolig eftersom de oftast uppfattar saker på totalt skilda sätt.

Marttis kvasifilosofiska tankar och funderingar är riktigt njutningsfulla och är liksom det som tillför boken det där lilla extra piffet.

Om äktenskapet: "Relationen mellan en finsk kvinna och en finsk man är som långdistanslöpning i dess mest renodlade form. En ädel och långsiktig verksamhet. En sund ensamhet ingår i äktenskapet."

Om dagens ungdom: "De borde fanimej kolla in Emil Zátopeks lidande ansiktsuttryck. Där har ni både mängd och kvalitet. Inte undra på att det här landet fortfarande går och väntar på sin nya frälsare, när våra mest lovande ungdomar slöar i gräset i väntan på att få bättre flås."

Om dagens kostvanor: "Samhällsförfallet syns tydligt i kexhyllan."

Om att ta ut sig till max: "Gångaren Valentin Kononen borde tilldelas åtminstone en Pro Finlandia-medalj. Under hemma-VM gav han finsk kräkning ett ansikte inför ögonen på miljontals tv-tittare. Det var en fin gest av en utmärkt idrottare, som tyvärr valde fel gren."

Jag känner oerhört stor sympati för pappan. Det kan ha något att göra med att jag själv är långdistanslöpare. Och jag gillar verkligen alla nördiga referenser till kilometerfart, syreupptagningsförmåga och banintervaller. Men man behöver inte alls vara insatt i, eller ens intresserad av, löpning för att uppskatta boken. Det skulle därför vara väldigt roligt att få veta hur en person, som inte är intresserad av löpning eller träning alls, uppfattar Martti.

Boken är väldigt underhållande, men vemodig mellan raderna - det handlar ju trots allt om en familj som förlorat en medlem, om krossade drömmar, om ett äktenskap på upphällningen och om att försöka stå på egna ben utan att såra den man älskar.

För den som intresserar sig för den finska löpningens historia är det en liten godispåse.

I långa loppet finns inläst som talbok på svenska, liksom i finskt original med titeln Maaninkavaara. Båda versionerna kan laddas ned i TPB-katalogen.